På en sekund kan så mycket förendras och en liten skada kan orsaka ett stort hål i vardagen.

Jag är seriöst handikappad nu! Jag kanske oroar mig för mycket? Tänk om inte mitt knä kommer att bli som innan, eller jag vet att det inte kommer att bli som innan. Jag som brukade sporta 7 dagar i veckan, nu sitter jag här i soffan 24/7 istället...

När jag ser alla "lycka till tjejer" eller "Grym match idag" på Facebook gör det nästan ont inom mig, eller när jag åker upp till stallet och alla ser så glada ut för att det är perfekt väder att rida i, åker i väg på träningar och kommer tillbaka för att det gick super eller bara är där och myser med hästarna, jag saknar till och med att mocka!

Jag undar om jag kan fortsätta spela fotboll, läkaren visste inte ens säkert..

Men snart är det dags! På Tisdag är det operation som gäller. Jag ser fram emot det men samtidigt är jag nervös.

Läkarna är jätteduktiga men alla kan ju göra misstag.

Efter operationen kommer det att bli smärtsamt jag är beredd på att det kommer att göra ont men jag ska fortsätta att kämpa.

Jag är beredd på att min sommar är förstörd men man får göra som jag alltid säger "gör det bästa av situationen".

Nu ska jag börja tänka possetivt...eller nej det går inte men jag ska i allafall försöka.